Ekot skriker hjälp, rädsla
Skräckslaget för det okända
skräckslaget för det kända

En lyrisk lyriker, som inte längre är lyrisk
bara en tafatt, falsk skådespelare

Vännen med hunden, eller tvärtom
kattens fiende, eller tvärtom
försök följ med en gång

Människokännarnas stålgrå vän, med blekta blå ögon
jag, frostbiten på gränsen till is, eller isande. Kall som fan.

Men jag värmer, hårt. Du värmer. Du värmer hårt och kallt utan bry dig, utan att veta,
Och jag famlar efter frost, i tron att den värmer det redan frusna