Kärlek med blekta känslor till salu. Det är blickar färgade av blått glas som runnit klart och färgat oss. Blå och sorgliga står vi där nu, ser ut över livet, ensamheten. Tryggheten vinkar åt mig och ler lagom hånfullt – jag tolkar den på mitt eget sätt och andas sakta den frusna luften. Jag tittar länge efter den. Någon slags virvelvind visar att den nyss var där och jag leker med mina tankar. Allt vackert har försvunnit och lämnat mig stående, lycksökande och sorgsen.

Ett kargt landskap med några block av sten, en klippa gjord av glas. En osanning seglar förbi utan att någon reagerar, folket är färgat av en likgiltighet. De har förlorat allt hopp om en bättre värld och ser inte längre något vitt i horisonten, bara en jord färgad röd och en himmel med nyanser av svart. Vinden rör sig med kraft över bergen och människorna står stilla. Fåglarna kämpar ännu, men bara i ett svagt sken av hopplöshet som de har svårt att dölja. Alla vet att det är på väg utför, världen som den var kommer aldrig åter, världen som den är nu är snart bara ett minne blott. Vi är förlorade i en förlorad framtid, den är röd och svart och gör ingen människa lycklig.

De gula löven faller tungt till marken, som om skogen ville protestera en sista gång, ett sista tyst skrik ut över bergen.