På gården utanför vårt lunchrumsfönster
har begravningsentreprenören sitt förråd.
Medan flickorna talar om tyger och mönster
betraktar jag kommersen på vår lilla bakgård.

En sörjande kvinna i sina svarta kläder och flor
och entreprenören artig och välklädd.
Han visar på kistor i vitt eller annan färg
han verkar säker - hon bara ensam och rädd.

I dag är det påfyllning - massor med nya kistor
\"vem som helst kan hamna i dem\"
säger Maud där hon sitter med sina långa listor
hon säger: \"Alltid någon, men vem\"?