Jag känner mig så jävla uppslukad av samhällets eldar.
Min kropp är full av fula brännmärken.
Hela jag är ful i samhällets spegel.
Jag har lärt mig att samhället bara accepterar idealbarn.
Jag är inget idealbarn.
Jag är min egen spegelbild i min egen spegel.


Hela jävla samhället är uppbyggt av ideal.

"Bli smal - käka snabbmat"

"Lev hälsosamt - smygrök"

På cigarettpaketen står det att rökning dödar,
ändå så röker var tredje person du möter på gatan.
På tv-reklamen varnar de ungdomar för att dricka förmycket alkohol,
ändå så är iallafall en 13-åring full varje helg.
Skolorna varnar stökiga elever för sänkta betyg,
ändå så är det ingen som bryr sig.
Vilket ideal.

Höjer de priserna på cigaretter bara för att folk ska sluta röka,
eller för att få in mer pengar?

Ja, folk kommer iallafall inte sluta röka.
Det vet alla.
Folk kommer heller inte sluta drika alkohol,
eller börja bry sig.

Så vad är det för ideal vi egentligen följer?

Är man smal så är man accepterad.
Är man inte så smal så är man inte accepterad.
Den smala kan vara deltidsalkoholist,
rökare, ha gått ut skolan med dåliga betyg och inte bry sig.
Den inte lika smala kan vara helnykterist,
icke-rökare, ha gått ut skolan med toppbetyg och är engagerad i allt.
Trots detta så är den smala vackrare i samhällets spegel.


Jag känner mig så jävla uppslukad av samhällets eldar.
Min kropp är full av fula brännmärken.
Hela jag är ful i samhällets spegel.
Jag har lärt mig att samhället bara accepterar idealbarn.
Jag är inget idealbarn.
Jag är min egen spegelbild i min egen spegel.