Äntligen födde du, gåtfulla höst
denna bländvita skönhet
som du länge gått havande med
och vi förundrades över skapelsen
och gladdes åt rimfrosten
medan vi andäktigt
- gick i snön


Så lades det ljuddämpande täcket över oss
och sakta, kom vi till ro
medan dagarna blev allt längre
men markens avskalade lövträd
stod skyddslösa, nedtyngda
- huttrande


Var det inte knarret under skorna
och istappars spröda klang
som fick oss att lyssna
till den dova, talande tystnaden
medan orden
på våra stumma läppar
- frös till is