Du kan borra dig in i min halsgrop
och jag kan pressa läpparna mot din näsa
dina fingrar kan leka i mitt hår
och du kan säga att jag är underbar
snart kastar du bort mig

Och du kan komma närmare,
med en hand under min haka och
finger mot finger leker våra händer i ren
kärleksfröjd
och då kan jag viska och öppna
allt det som ingen annan
betytt för mig
allt det
det var du

och sedan kan du kasta bort mig
byta ut mig
för visste du hur enkelt det var för det visste inte jag och förlåt om det bara var jag som missade något men
var vi inte speciella?
Du kan karva mig i ryggen
med en rostig kniv
och rista dina initialer i min ryggrad
Och få mig att känna att istället för
underbaraste i världen
meningslöshet grådaskiga skitliv

Och du kan springa med saxar i mitt medvetande
för att ständigt hålla mig på språng
du kan gå under stegar över a-brunnar
och jag kommer fortfarande att knacka dig på ryggen
du kan kasta all din oförstående förgörande alltigenom krossande sten
i mitt glashus
och jag kommer ändå alltid
le med dig

Du kan riva min grund
du kan slita mitt hår
- ett strå efter ett -
och mina tårar har du aldrig sett
och vet du ljudet utav drömmar
som förgör oss?
Du minns inte smärtan för du fanns inte där
som att bita sig själv i magen med huggtänder
och det måhända att jag aldrig
kommer kunna sluta
le med dig
men tro inte att jag inte går sönder varje gång
bara för det