Gråtande sliter jag min själ i bitar.
Lägger resterna utspridda på ett ljust marmorgolv.
Sorterar, blandar och finfördelar.
Försöker lista ut vad jag gjort för fel.
Vad är det för straff?
Att jag ska förtjäna detta, när allt gick så långt framåt.
Trasig, sliten och utnött har min själv blivit.
Tejpad, limmad och igenklistrad bitvis.
Den håller inte länge till.
Jag vågar inte ens hoppas på att du vill hjälpa mig.
Hjälpa mig med detta pussel.
Mitt själapussel bara du kan laga.