Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ja inte vet jag vad NI gör men JAG går på Lärarhögskolan och nu är det fanimig upp till bevis!

Vi träffades första gången på skolgården och då hade väl ryktet redan spridit sig i högstadieskolan om den lille ”spanjoren” som var där. Lärarinnan hette Aymin och var från Peru. Ahaa ska du ha praktik här?! Frågade hon mig på spanska och jag sa att ja, så är det. Jag hoppas bli spanska och engelskalärare en dag i framtiden. Välkommen att delta mina lektioner, sa hon med ett leende och jag var inte sen med att le tillbaka. Säg bara till när du kommer hit för att börja praktisera.

När jag kom till skolan igen träffade jag henne i lärarrummet.
Så bra att du är här just idag! säger hon. Jag vet inte vad jag ska hitta på till nästa lektion så här i slutbetygstider så vi kan väl göra en improvisationslektion? Öh, ja det kan bli kul, säger jag. (Pues, será divertido).
Inte fan vet jag vad en improvisationslektion är. Jag har varit på en miljard lektioner men om dom har varit improvisationer eller ordinära lektioner, det har jag icke den blekaste aning om för då satt jag ju i skolbänken.
Nu ska jag stå upp. Stå upp inför trettio tonåringar i årskurs nio som förmodligen känner ungefär samma sak som jag, med den skillnaden att jag är dubbelt så gammal som dem.
Vad gör vi här? Solen skiner ju ute… Jag skulle vilja ligga med henne näst längst ner till höger… Hoppas det blir till att dricka öl på lördag… Spansk grammatik är det viktigaste i livet… INTE. Sådana tankar som, om jag inte missminner mig, tog ansenlig plats i huvudet under årskurs nio.
Lärarinnan äntrar scenen och säger: Det här är Mathias och han är lärare i salsa.
Nähää det är han inte alls det, säger en av tjejerna i klassen, för jag har sett honom här i korridorerna på skolan och då pratade han svenska! Men tack så JÄVLA mycket tänker jag och ler mot henne och nickar och säger på svenska som det är, att jag kommer från Lärarhögskolan och att jag ska bli spanskalärare (och hav förbarmande mot mig).
Fråga Mathias frågor nu! säger lärarinnan, märkbart stolt, för den här klassen är något extra och det har jag redan märkt.
Var inte blyga!! ropar hon på sin sydamerikanska dialekt medan jag ler och nickar.
Okej då kör vi! Tänker jag. Här kommer en läspande låtsasspanjor som ska komma här och komma. Som tur är för mig är den här klassen duktig, oblyg och empatisk. De ser att jag inte är van vid situationen (läs: noll koll) men att jag inte heller är nervös (då äter dem upp en levande tror jag).
Samma tjej som avslöjade min svenska härkomst öppnar munnen och jag tackar henne i tankarna för att hon vågar ta ordet och sätta igång resten av klassen.
Har du en tjej? Frågar hon med ett drag av sydamerikansk dialekt.
Det var som fan tänker jag. Dom här eleverna har inte sovit, dom har lärt sig saker.
Har du något djur? Ropar en kille ut. Han har en ”The Streets” t-shirts på sig och jag gillar honom instinktivt. Nä men min flicka har en hund säger jag. Vad heter tjejen då? Frågar den kvinnliga eleven som tog till orda först. Hon heter Victoria. Säger jag och tillägger skojfriskt: ”Hasta la victoria siempre!” Den riktiga lärarinnan flinar och säger att jag nog måste förklara mig för även om hennes elever är långt ifrån ignoranta så förstår dom kanske inte uttrycket. Nää, förklara! säger klassen.
Shit! tänker jag. Dom lyssnar ju på mig. Jag har dom i min hand.
”He´s got the whole world, in his hand, he´s got the whole wide world in his hand.”
”Hasta la victoria siempre” betyder: ”Alltid mot segern” och det var el comandante Che Guevaras valspråk under sin kamp för socialismen.
Nu lyser de (inte längre så) små liven upp och påpekar att de sett kamrat Guevara på t-shirts. Självklart har dem det.
Vilken är din favoritfärg? Ropar en elev. Vaskarugöra till jul? Frågar en annan.
Här kan jag ju stå i timmar tänker jag tacksamt till de frågvisa funderarna.
Om jag får välja fler färger än en så väljer jag fyra för att jag gillar reggae. Gult, grönt, rött och svart även fast svart inte är en riktig färg förstås. Lärarinnan ler, och eleverna ler och jag ler och i mitt inre ler jag som ingen lett förut för jag trodde detta skulle vara värre.
Till jul ska jag (för som en god blivande lärare kommer jag ju såklart ihåg den föregående frågan) åka till Italien. Kan du italienska? Frågar fyra elever samtidigt. Ja det kan jag, säger jag, men inte fulländat. Jag kan prata italienska som ni pratar spanska, bra men långt ifrån flytande (ja det är ju fan helt otroligt så uppmuntrande och pedagogisk jag är. Jag låter ju som nån jäkla klämkäck scoutledare up in this motherfucker).
Jag ritar upp den italienska stöveln på tavlan och visar var Rom ligger och var staden jag ska resa till ligger. Sicilien ser ut som en fotboll medan fastlandet sparkar på den. Men jag gillar inte fotboll så mycket, säger jag. Göör du inte?! Frågar lärarinnan och klassen samtidigt. Nä, jag tycker inte om fotboll så överdrivet mycket men det finns andra bra saker. Som vad? Frågar någon. Som skateboard tillexempel, det gillar jag! Killen i ”the Streets” t-shirten med en stor tändare på vaknar till och ler uppskattande.
Nu är frågorna slut och jag har inte heller längre någon större lust att leka lärare.

Klassen spelar upp en modern version av Romeo och Julia för mig och Aymin. Det känns som att jag befinner mig på en dyslektisk Dramaten för visst är dom duktiga men inte räcker dom riktigt ända fram.
I korridoren dagen efter nickar en av eleverna mot mig, ler och säger: Hörru Mathias, vi ses!
Hahaa det kan du ge dig fan på! Sokrates hit och Sokrates dit tänker jag. Här kommer en riktigt bra lärare! Dom inte längre så små medelklassynglen har gett mig en riktigt godhjärtad spark i arslet framåt i min lärarkarriär och eftersom jag är norrlänning och van vid sparkar var jag tvungen att böja mig bakåt för att se efter.
Nä. Ooof. Tur! Det VAR en godhjärtad och symbolisk spark ty hade jag sagt något fel och gjort någon stött, DÅ, då hade de väl satt en riktig spark i mitt arsle och då... ja då hade jag ju sett medarna sticka ut.




Prosa (Novell) av Isla Estrecho
Läst 4822 gånger
Utvald text
Publicerad 2007-01-30 16:29



Bookmark and Share


  Kim Alexis
Kan inte säga vad det är med den här texten, men den fångar en verkligen. På något sätt har den helt enkelt något varmt och glatt över sig som gör att man vill läsa vidare.
2007-04-09

  sorgsen
*ler* Jag skulle haft dig som lärare i spanska. Då hade det kanske gått bättre. Du har en färgglad tråd
Me gusta mucho
2007-02-09

    ej medlem längre
suveränt
du tog mig med storm
gillar den skarpt
2007-02-06

  Markattan
Ljuvligt berättat med en skön personlig prägel från början till slut.
2007-02-03

  Hubbishelena
Med ett stort leende på läpparna läser jag dina rader (och mellan raderna) och tänker att fan va skön lärare du kommer bli! du behöver inte gå klart utbildningen ;) härmed utser jag dig till lärare..spanskan kan du ju iaf! :) men lite pedagogiska termer kan alltid vara bra att slänga sig med i lärarrummet iof, särskilt när rektorn är på ingående :)

Välkommen till VFU:ns underbara värld! :) där allt kan hända!

Kram Hubbisen

ps: hoppas allt e bra i övrigt! ds.
2007-02-02

  Carl O Andersson
Om jag haft en sådan lärare, skulle till och med jag kunnat snappa upp en del kunskap . . . Men å andra sidan är det ju inte klokt att vara klokare än nödvändigt.
Gillar Din stil. Underfundig - altid med en djupare tanke bakom och samtidigt distansfull.
2007-01-31

  Axelandra
Kan man inte bara få byta ut min sura lärarinna mot dig din skojfriske norrlänning!

Undervisar du spanska steg 3 på gymnasiet också?


p.s Log igenom heeela texten..

Tummen upp!

/A.
2007-01-30

  DanSan
*************************

Hahaha Mathias du är verkligen

ett lyckorus att läsa . . .

ONE LOVE, Dan

*************************
2007-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Isla Estrecho
Isla Estrecho