Jag hade en fågel fångad i bur,
En ara från det mest exotiska land,
För att få betrakta dess sköna natur,
Och för att kunna skryta med ibland.

Jag hade lärt den ord såsom hej och adjö,
Men inget om frihet, skog eller vän,
För kanske skulle det då sås ett frö,
som fick den att längta till djungeln igen.

Men fågeln blev sjuk, och han blev inte bra,
fjädrarna lossnade, han haltade svårt,
Då fattade jag ett beslut, och jag sa
\"Flyg iväg du fågel, om livet här är hårt\"

Jag öppnade fönstret, och tittade ut,
mitt i staden, med folk överallt,
nu kanske lidandet skulle ta slut,
om han bara flyger så ordnar sig allt.

Men han kände inget annat liv än det i bur,
inget visste han om hur man får mat,
han hade fått skydd från varenda regnskur.
Det han fick att äta, låg färdigfångat på fat.

\"Flyg fina fågel flyg,
Och den dumma fågeln flög.\"