Ryggradslösa Marionetter är vi alla,
om dom drar i en tråd så sprattlar vi till.
Släpper dom taget kommer vi handlöst falla,
dom styr oss precis vart dom vill.

Men en dag sa denna marionetten stopp,
nog med detta nu tar jag mig fri,
jag tog tag i mitt snöre och klättrade opp.
För jag vägrade att styras som ni.

Jag hade målats på kroppen för att behaga makten,
De tvättade jag bort med svinto och tvål.
Och i mitt stolta ansikte syntes nu prakten,
Mina ögon började skina, som förr blott var hål.

Så gick jag på vingliga ben ut i natten,
Jag vandrade med näsan högt upp i skyn.
Detta måste vara den himmelska skatten,
att få vara som man vill liksom grisen i dyn.

Jag la mig för att sova vid en porlade bäck,
med naturen dovt viskande att här finns det ro,
Alla Mardrömmar jag nyss drömt var nu som väck.
Och för första gången, jag började tro.

Jag stängde mina nyvunna ögon för världen,
Drog en djup lättnadens suck och somnade sen,
Genom gröna dalar fortsatte färden.
Men så tog drömmen slut, och jag vaknade igen.

Vaknade hängandes likt en marionett som ni andra,
Funderade på om min lyckliga tid var förbi.
Och än händer det att mina tankar börjar vandra,
och åtminstonde i drömmen är jag fri.

-För nu flyr jag, annars dör jag,
en gris i dyn är vad jag vill bli