Ett rum
utan dörr
eller sanning
och jag vet att det borde kännas som ett hem
men så länge jorden
är rund medan allt känns platt
så finns ingen hemort

väggarna sjunger klagosånger
och alla syner bränner
tapeternas rosor till kol
för inga blommor kan helt bota ensamheten

jag är en stridsvagn
skapad för ett ändamål
men det är någonting fel på siktet
Och jag vill inte
döda längre

jag vill omfamna dig

jag är ett träd
och åren har gjort stammen
tjock och ihålig
jag vill att du ska gömma dig inuti mig
och jag vill
skydda dig från världens skrik
ända tills min lust att döda
kommer tillbaka
och då vill jag att du ska förstå
och stanna kvar

jag är ved
men önskade alltid att vara vatten
såna som du
är eld,
fast det vet du inte

eld
och dina kyssar
får allt annat omkring att bli vaga parenteser i sidfoten,
fast det vet du inte

nu bränner du mig
och när du
glömmer mig
så blir jag till en parantes i evigheten
där ligger jag på marken
som aska
fast det ser du inte

(du)
(älskade)
(aldrig)
(mig)