det är inte så att jag saknar
när jag ser på
med tungan långt ner i halsen
handen under tröjan
bara bröst

det är inte så att jag vill äga
känna fingertopparna mot huden
eller höra allt jag redan vet
bara för att få lyssnar till hur
orden formas

det är inte så att jag är sorgsen
över vad jag kunde ha haft
alla de stunder som aldrig blev av
pengarna jag aldrig spenderade
leendena jag aldrig fick ge
kyssarna som aldrig gavs

men när jag lyssnar på skivan
när jag tänker på den våren
en förlorad oskuld
garagerock som kanske var på riktigt
en skrynklig pappersbit som trycktes i min hand
androgyna tvillingar som bussarna tutade på
som slamdansade nyktert
som som som de flesta skydde

innan ah ah stesoliden
slagen sparkarna skriken
innan färjan sjönk innan paniken
innan jag sprang utför spiraltrappan
den där lilla stunden i hallen
och min pappa var naken