högt över ord, form och tankar
där friheten bor
en ängel frustar och fnyser
och ned på oss glor

hon ser tusen stjärnor falla
i prydliga led
de glöder, sprakar och glimmar
hela vägen ned

mitt i vårt synfält de dansar
ändå ingen ser
hon skakar sitt tjocka hårsvall
åt den fars som sker

varenda sekund hon hoppas
någon enda själ
ska inse det hon redan vet
innerligt och väl

att undrens tid ej är förbi
ännu finns det hopp
för var förblindad stackare
klädd i jordisk kropp