varför springer vi inte bort avståndet
och seglar till himlen
vi aldrig hann besöka

du viskar svaret i någons kyss
och slätar ut lögnen
så att bara helvetet
får chans att ryta
för
hur många bevis jag än
ställer framför dig
så är det bara du
som kan alla händelser utantill

jag vet hur lögnen smakar
och hur dina ögon tvekar
när kärleken stupar
bortom horisonten

men älskling
du överskattade tårkanalerna
och lät mig glömma hur det kändes
att leva med ett samvete

det enda du vet om världen
är allt du ser genom andra

och frakturerna som aldrig
når sjukhuset i tid
får självläkas av örter
som lindrar psyket

jag ville inte lära mig
att sluta älska
men om förnekelsen
bor kvar i mig
så flyttar jag







att växa upp till verkligheten
är det bästa jag har gjort