Ikväll
viskar jag
ditt namn
på tunnelbanan
& det är väll bara du,
som kan pendla så
mellan mina
minnen
en februarikväll

Stockholm, kära du

& din stad
lyser ikväll
för livet fortsätter,
vi fortsätter,
på annat håll

men du klär dig
i rött
& det är så svårt
att gå igenom
Gamla stan
utan att se
& känna
bakåt

raring,
jag viskar
ditt namn
dina ord;
"vissa saker måste man bara släppa"
men jag kommer alltid
vända
mina ögon
mot röda
kappor
för det är bara du
& ingen annan
som kan pendla så

i Stockholm, kära du