Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
SÖS våning 7 rum 07 2007-05-06 kl.18:23


Fyrvaktare


tyngden låg på mig
utvald
att leverera en livsräkning

alltså, ett dödsbesked

 

vi gick igenom det
långsamt, många gånger
och han förstod

han förstod faktiskt

 

så vi gick igenom det
i cirklar och krokar
några gånger till

för säkerhets skull

 

och han förstod
fortfarande

 

blå gardiner, vi två och ljudet
från en klockas empatilösa giljotinhugg

 

 

sedan ville han vila

 

 

vid sängens fotända
med hakan mot knäna
betraktade jag honom
medan han betraktade

något annat

 

hade det inte varit för tidsmetronomen
hade tystnaden värmt som en stum sång
istället högg det som istappar i tinningen

taktfast, tröstlöst

därför

 

behövde jag avbryta
störa, fråga

 

vad tänker du på

ingenting
tittar bara på ljuset
som blinkar där

 

jag tänkte

att vad vet jag om där finns ljus
som blinkar

 

det spelar ingen roll

det spelar ingen roll

 




Fri vers av Lola
Läst 3433 gånger och applåderad av 34 personer
Utvald text
Publicerad 2007-05-06 23:02



Bookmark and Share


  Robert W
jag återvänder alltid hit, de få gånger jag återvänder, för att läsa något som talar om kärlek, död, förlust och det sällsamt vackra med att färdas genom mörker.
2015-06-18

  Ola Rydberg VIP
Suveränt denna
berör mig
starkt
2008-05-11

  Albert
vad fint när gamla txter börjar leva igen så här

ja det är verkligen bra beskrivet det här
med mellanrummen

och det är verkligen trovärdigt, också

Fint Lola!
2008-05-11

  Paedur
Bedövande innerligt som en kall våg genom själen. Du fångar, håller kvar och låter oss se det ögonblick du hejdat och det är som att se sin egen dödlighet rakt i ögonen. Du klär skeendet i symboler som jag funderat mycket över sista tiden. Tack
2008-05-11

    Josefin H
helt fantastiskt skrivet
2008-05-10

  Karl-Bo Lundstedt VIP
Vad ska man säga so inte redan är sagt???
så¨nära, så smärtsam, så levande?
den kommer att värka länge i mitt bröst....
kb
2008-05-10

    mr cloud
texten beskriver alla känslorna som ligger i luften.,,, känns det som. bra, bra !
2008-05-09

  Kalle.O
Gråter...var med om nåt liknande i förra veckan...
Jättefin dikt!
2008-05-06

  Michaela Dutius
Helt fantastiskt stark och innerlig dikt om det svåraste
2008-01-03

    anakin
Det är skönt med det långsamma tempot som hinner bygga upp atmosfären. Jag blev trollbunden.
2007-12-04

    inmeddiginålsögatkamel
Hjälp så fint..
2007-11-11

  aol VIP
så fint
2007-06-27

  Jer
Jag upptäcker mig själv att jag återänder till denna, en stor dikt. Så känslofylld. Som röra upp verklighet, berör min innersta... mycket rörande.


2007-06-05


  Björn Donobauer VIP
Mitt dagliga och nattliga jobb är precis sådant.. utspätt med eviga kanalbyten på tvn som alltid döljer dödens nalkande.. Bugar mig för en lägesbeskrivning som är bättre än verkligheten.
2007-05-31

    G.
Även jag läste den här dikten för ett tag sedan men valde av någon anledning att inte kommentera den.
Du levererar otroligt starka bilder genom dessa välvalda ord och det är precis som att du format en skulptur av materialet: tystnad och melankoli. Du gör det abstrakta, det mellan raderna, så konkret att vi nästan kan ta på det.

Det här är poesi.

Tack, Lola.
2007-05-30

  Agnes B* Lörinczi
Det är helt fantastiskt att du kan skriva en dikt där du pratar utan att röra dina läppar, som om du gick, men endå liggandes i sängen, där lugnet är ursprunget ur ett så djupt ångerst så att det inte längre spelar ngn roll....
Jag tackar dig för dessa ord, bilder, tankar....
2007-05-22

  Ulf Popeno VIP
Jag kan inte tolka, ens tala om någon annans slut. Jag kan bara ge en bild åt de inristningar i min egen kropp, de som vittnade om min jord, som vissnat bort, om en tid som skiftade färg och om ett liv som blev historia. Jag tror mig förstå. Varje stund är hädanefter så mycket fattigare.
2007-05-20

  Nina V A
Sann poesi, en helt fantastisk text som verkligen sätter sig djupt, tack!
2007-05-13

  Linda Odelmar
berörande med snyggt språk..bra
2007-05-12

    ej medlem längre
\"blå gardiner, vi två och ljudet
från en klockas empatilösa giljotinhugg

sedan ville han vila

vid sängens fotända
med hakan mot knäna
betraktade jag honom
medan han betraktade

något annat

hade det inte varit för tidsmetronomen
hade tystnaden värmt som en stum sång\"

det här är något av det mest berörande jag
läste på länge. kanske någonsin.
fan lola. det är förbannat bra.
2007-05-11

  Wingardium LeviosA
empatilösa giljoutinhugg... förstår du vilken strålande upptäckt du gjort! jag har aldrig tänkt på ett så bra sätt att beskriva tidens gång som något obehagligt med ord!
2007-05-10

  Rachel Roth VIP
den här texten griper verkligen tag i mig med sin äkta starka känsla. Verkligheten kommer så nära.
2007-05-09

  Johan Pollnow
det känns verkligen. verkligen!
& det är det jag menar det ska göra.
poesin.
2007-05-09

    Donna
...tung verklighet...skrivet med livsrespekt och hänsyn...till det svåra, outsägligt svåra...en stark bild av den sköra linjen mellan...
2007-05-08

  Neal VIP
#blå gardiner, vi två och ljudet
från en klockas empatilösa giljotinhugg #

Smakar så bra i min mun, uppe i gummen:)
2007-05-08

  "Silver" VIP
Har läst (även de föregående) och starkt berörts. Kan inte komma på något bra att skriva, men vill visa min uppskattning.
2007-05-08

    rainbow
lola.. det finns inga ord.. det är som när man står en sen kväll och betraktar en solnedgång och sen sörjer för att den tog slut.

\"vid sängens fotända
med hakan mot knäna
betraktade jag honom
medan han betraktade

något annat\"

fast det är inte bara det.. det är hela känslan och hur den kryper in i mig. jag vet inte vad mer jag kan säga.. det känns.
2007-05-08

  baklänges
den här gav mig gåshud på riktigt. det är inte så ofta jag får det här. och jag lever för sånt.
det känns nästan futtigt i sammanhanget men det är fantastiskt, fantastiskt bra poesi. jag vill säga tack också.
2007-05-08

  Robert W
rent emotionellt känns det svidande personligt.
rent diktmässigt är det bara att kapitulera och suga i sig.

det gör ont, lola. som mästerverk ofta gör.
2007-05-08

    C/O
Tack för att du delar med dig.
Det är väldigt väldigt vacker
poesi.
2007-05-08

  Elin Lindkvinna
sjukt vacker
2007-05-07

  Araminta
gripande intill bristningsgränsen, blåängel
2007-05-07

  Sländan
Ruggit bra skrivet!
Du förmedlar en känsla som berör!

Tack för den!
2007-05-07

  Shininkagemusha
\"jag tänkte

att vad vet jag om där finns ljus
som blinkar\"


Fan så vackert.
2007-05-07

  Ms Lovecraft
Guldkorn.
2007-05-07

  Christer Eriksson
påtaglig poesi, berörande. tycker mycket om hur du skriver in rummets omgivning som jag citerar..
\"blå gardiner, vi två och ljudet
från en klockas empatilösa giljotinhugg\"
det blir ett djupare djup i hela sammansättningen. snyggt, starkt och bra skrivet. jag är imponerad.
2007-05-07

    Herr Ångest
Mycket mycket mycket bra!

Så starkt o naket.. du lyckas förmedla nånting så oerhört, på ett sätt som skakar om..

du verkar också ha förstått att det inte är själva bokstäverna och orden som skapar poesin, det är tomrummet mellan dem som gör det. ;-)
2007-05-06

  Smultris
\"vid sängens fotända
med hakan mot knäna
betraktade jag honom
medan han betraktade

något annat\"

*ordlös*
2007-05-06

  Eline.P
Rakt in i ett oskyddat hjärta, utan omväg!
2007-05-06

  Daniel_78 VIP
denna dikten är det mest känslosamma jag någonsin läst.
jag gråter. älskade du.
2007-05-06
  > Nästa text
< Föregående

Lola
Lola