10 000 sekunder sen
och nu mitt bröst
i någons mun, mest
för att jag saknar hud
och du
missförstå mig inte nu
men du är som bäst när du är tyst


för det är svårt
för såna som
Edith, Judith, Lilith och jag
ja, vi kvinnor utan tillit, ja
vi för evigt brinnande häxor
förbannade med
individualitet
svårt
att rätta oss i tysta led
under ett patriarkat


för det ska hållas på
och debatteras, provoceras och minimeras
vill jag borra upp en hylla på en vägg
då blir jag kritiserad
får skylla mig själv om han blir irriterad
för det är ju klart att det är han som vet bäst
hur saker och ting bör penetreras...


och betackar jag mig från att bli såja-klappad
på huvudet av någon självutnämnd patriark
bedöms jag antingen som ovanligt stark
till min personlighet, eller
behöva en spark ut i verkligheten, och snälla
sluta filtrera allt
genom en feministisk lins, eller
är det kanske så att jag snart ska ha mens?

nej

jag kan vara sur på dig
vilken dag i månaden som helst
för det har inte med mig att göra
det har med den här skeva strukturen att göra
det har med att tvingas leva kringskuren att göra
det har med din totala ignorans inför det här att göra
och varenda chans du tar att störa

Kampen


10.000 sekunder, år, livstider senare
ligger det någon i min säng igen

jag slänger ut en bön i det eviga
i hopp om att rätt öra ska höra den:

snälla, låt mig slippa amma liv i fler män
bara för att behöva döda dom sen

snälla, snälla, låt mig slippa amma liv i fler män
bara för att behöva döda dom sen

och igen
och igen