in rullar nya år
ner rullar gamla tårar
men säg mig vem som vågar
vara ärlig med hur den mår
när sunda mänskor kallas dårar
och det droppar dyrbart blod
från färska sår

ja det blöder
från barnens armar
ingen hör dem
när de larmar
om ingen gör nåt
går inget över
men barnen blöder
och bruset söver

*

torra tårar är tunga svåra
för vem som helst att orka bära
när attityder ryter, hårdnar
när luftens syre smakar tjära
när atmosfären alltför stilla står
då hörs gamla ekon
viskande rista i nya år
om de som tvekar
och om brända sår
från tända vekar

men de fortsätter tystas
lyftas bort, förflyttas
mellan underskattning
missuppfattning, vårdinrättning
tills de förlorar stort av ren utmattning

för vuxna som vi
har inte tid
med någonting
som är av vikt
stirrar febrilt
i varsin mobil
med fixerad blick
svarar för kort
glömmer helt bort
en livsviktig plikt

att låta dem veta
hur värt det ändå är
att överleva
besvär, livskriser, pärser
alla slags kaotiska krascher

för det funkar så här
att om de ska lära sig landa
behöver vi vara där
när de börjar flyga

men istället spenderar vi orimligt dyra
ekonomiska medel och andra resurser
på självhjälpsböcker, workshops och kurser
duperas av allehanda slags propaganda
om retreats och resor där alla är andliga
drar till Anderna på lufttunna vandringar
lämnar familj för att bonda med andra
allt för att lära oss minnas att andas


medan barnen blöder
i bruset som söver

om vi låtsas som ingenting
går ingenting över