Vi seglade i fem dagar & fyra nätter
till en strand
där mörkret
omfamnade oss,
du frågade om alla tågen
jag hade mött
& jag bara skrattade
åt natten
åt tiden som kunde blivit vår
& allt däremellan

vågorna,
gjorde oss unga,
& du höll min hand
så stillsamt
genom varje
brus

när du dog
några veckor efter
grät jag mig sjuk,
sökte upp stranden
& försökte fånga
minnet,
bilden
av dig,
den kvällen

försökte,
& försökte
men aldrig
var jag mer ensam
än där de fanns
vågor,
ditt brus





























ditt sjuka
vackra
hjärtbrus..