Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag vattnar fortfarande blommorna du gav mig, men resten av världen har gått vidare..



Vi seglade i fem dagar & fyra nätter
till en strand
där mörkret
omfamnade oss,
du frågade om alla tågen
jag hade mött
& jag bara skrattade
åt natten
åt tiden som kunde blivit vår
& allt däremellan

vågorna,
gjorde oss unga,
& du höll min hand
så stillsamt
genom varje
brus

när du dog
några veckor efter
grät jag mig sjuk,
sökte upp stranden
& försökte fånga
minnet,
bilden
av dig,
den kvällen

försökte,
& försökte
men aldrig
var jag mer ensam
än där de fanns
vågor,
ditt brus





























ditt sjuka
vackra
hjärtbrus..
















Fri vers av Rozhan
Läst 499 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2011-05-10 00:16



Bookmark and Share


  Manal
Gillas mycket
2014-06-17

  Baystream
Vilken vändning, inte alls den läsningen jag väntat mig.
Vackert. Slutet är otroligt varmt.
2011-06-09

  cnne.
jag har själv tappat alla mina ord just nu, och blir så otroligt imponerad av hur du gång på gång lyckas skriva så vackert att jag får gåshud.
2011-06-05

  Linda CH
Mycket, mycket sorgligt men starkt skrivet!
2011-05-10

  S.A.I. Steve Lando VIP
känslonära bra förmedling infångat via ditt hjärta o sinne
2011-05-10

    Dobbie
hon skulle ha bli stolt över dig nu
vännen..
2011-05-10

    Dobbie
jag grät jag med, när du läste upp denna dikt för mig första gången.. så himmla vacker!
2011-05-10

  RosieLoveHeart
jag dör så vackert här kommer det tårar <3
2011-05-10
  > Nästa text
< Föregående

Rozhan
Rozhan