då och då tar du min hand och stryker
de numera åldrade linjerna
-varför blundar du alltid?
jag vänder mig mot dig

tittar upp på det ansikte
som sedan ungdomen följt mig
kärleksfullt har dina blickar vilat
och andats mina rum

mellan ljus och mörker
fylls liv i bilden
din skönhet
väcker existensen
förtröstan och tillit
visualiserar visionen

sluter ögon andas sinnlighet
gränslös fantasi
ursprunget i de drömmande ögonen
nej du är inte ett foto av min mor
du är urmodern själv La Gioconda