Idag är det Alla Hjärtans dag. En sån där helt underbart mysig dag, om man har någon speciell att dela den med. Men jag antar att den blir väl en helt vanlig vardag för mig, lika ensam som idag, och dagarna innan dess. Men någonting har faktiskt hänt. Men det är så svårt att förklara allt i ord. Jag kan säga så mycket att mitt liv som har varit ganska dystert och händelselöst länge nu, har fått en vändning. De senaste dagarna så har jag varit fylld av hopp, fylld av massor energi och glädje, kanske till om med en gnutta kärlek?

Och allt beror på henne..

Jag sitter faktiskt här nu, i skrivande stund och är faktiskt lycklig men ändå så fruktansvärt rädd. Rädd för så mycket. Ibland hatar jag verkligen mina tankar, som ofta är negativa. Antar att det sitter i självförtoendet, som så många gånger har blivit söndertrasat av andra.

Men jag är inte bara rädd. Det finns något annat också. Något mycket starkare. Men det är så svårt att sätta ord på allt. Hon är bara så otroligt vacker. Verkligen den utan tvekan absolut vackraste kvinnan jag någonsin skådat. Jag blir helt darrig när jag tänker på hur otroligt vacker och söt hon är när hon skrattar och ler. Det är så många känslor som väcks till liv när jag ser på henne. Låter kanske larvigt, men om änglar finns, så har jag funnit en och som grädde på moset, så är hon även den underbaraste. För visst, som jag sagt, är hon verkligen otrolgit vacker. Kanske för vacker för en kille som mig, vad vet jag. Kanske är hon för underbar på insidan. Har tänkt många gånger att hon är \"out of my league\". Att hon spelar i en helt annan liga än den jag är i.

Men jag kan inte rätta mig efter det. Går bara inte. För jag har verkligen fastnat för hennes inre, som är minst lika vackert som hennes yttre. Jag vet inte riktigt, men hon gör mig så lycklig, genom att bara säga \"hej\". Jag måste väl medge att jag känner henne inte så väl ännu, men finns det inte något som kallas \"kärlek vid första ögonkastet\" ? Det verkar så iallafall. Det finns så mycket att säga om henne, men det är så otroligt svårt.

Hon är helt enkelt en ung och självständig tjej, med världens konstigaste humor! Men jag älskar den. Jag älskar hennes personlighet redan nu. Hon är verkligen snäll, glad, omtänskam och hon verkar verkligen ha förmågan att vara kärleksfullare än någon jag någonsin stött på. Hon är sådär flummigt söt, men samtidigt så är hon en väldigt mogen och ansvarsfull.

Men jag skrämmer mig själv ibland. Antar att jag är en idiot ibland. För det har varit många gånger då jag skrivit ett sms eller liknande till henne, då jag ställt mig själv frågan \"vafan håller jag på med? Varför skriver jag så konstigt!?\". Men jag antar för att det är för att jag är rädd, samtidigt som det är så mycket känslor som flödar inom mig. En svår kombination.

Jag vet också att det är helt sjukt att säga att man är förälskad i någon som man inte ens har träffat. Jag tycker också att man inte ska säga sådana stora ord på en gång heller. För det är verkligen stora ord. Sedan vore det väl helt dumt och orealistiskt att säga något sådant, när man bara har känt varandra i några veckor. Men allt är så svårt att hålla inne. De känns som om de var någon jävla film, \"klick\" och jag är fast. jag försöker behärska mig, men det är så svårt.

Jag har väl inte bråttom på något vis. Jag kan vänta, finns ju inga garantier heller. Även om jag vet att det är en omöjlighet att jag skulle tycka något sämre om henne. Jag är 100% säker på att allt kommer bara att växa sig starkare. Men man måste ju vara två om något sådant, och hur det blir med den saken, det vet jag inte.

Men bara tanken på att få vara en del av hennes liv, att hon skulle vara en del av mitt. Ja, det är en tanke som är för underbar för att vara sann. Att jag skulle få leva och göra allt för henne, det vore en riktig gåva. Att få finnas där för henne, jämt, och älska henne varje dag. Det är sådant jag har tänkt på. Men återigen, jag är säkert helt knäpp som ens tänker och känner såhär redan nu, efter någon vecka.

Men kärlek har alltid varit viktigt för mig. Kärlek är nog det viktigaste i mitt liv. Jag kan nog inte påstå att jag har haft den sortens kärlek så mycket i mitt liv, om jag ens har haft en äkta kärlek. Det är jag verkligen osäker på. Men med den här tjejen, min lilla \"kokosnöt\", så känns allt så annorlunda. Jag menar, för första gången i mitt liv, så kan jag bli helt stum. Bokstavligt talat. Hon har den effekten på mig, jag tappar andan. Har så svårt för att verkligen inse, vilken underbar människa hon är, och kanske ännu svårare, hur jag kan känna såhär starkt.

Och det sista jag vill är ju att skrämma henne med min kärlek, för jag antar att jag har tendensen till att göra det. Men jag är bara en sådan typ av kille, som gärna pratar ut, som gärna är ärlig och säger det jag känner. Det är nog både på gott och ont.

Men, livet blir som det blir. Vad som än händer, så kan jag iallafall skatta mig lycklig över att jag ens överhuvudtaget träffat henne, och att en otroligt underbar tjej som hon, kan öppna ögonen för någon som mig.

Jag vet även att hoppet, brukar svika ibland. Men jag kan inte sluta hoppas.

Att en dag, så får jag vara med henne, hålla hennes hand och kyssa henne ömt. Att det ska bli den första kyssen och början på något oändligt.


Stora ord från \"Nikke\", som knappt vet vad en plåt är. Men kärlek, det vet jag ett och annat om. Och jag vet så mycket, att jag skulle ALDRIG säga något sådant som jag skrivit ikväll, om jag verkligen inte menade dem.

Och han tycker verkligen om sin lilla nörd. Verkligen.