jag minns hans fula garv
hur han alltid bjöd på sig själv
och ställde upp
lyssnade och förstod

han var förmodligen alldeles för snäll
för sitt eget bästa
omtänksam och givmild
och otroligt blyg

han tog inte mycket plats
förrän du lärde känna honom
han var som en knopp
som behövde kärlek
för att blomma ut

han vågade knappt prata med flickor
för han kände sig inte tillräckligt bra
tills han mötte henne
som förändrade allt

men vackra drömmar
går alltid i kras

han var ung
när han slutade leva

men jag minns Nicklas fula garv
hur han spred skratt i ett rum
alltid med bus i blicken
med sitt stora hjärta

som aldrig var värd att älskas