jag hällde öl i hans knä

tonårsblygt livrädd 

lekte jag vuxen, med kniv gaffel  och

retzina

hon andades med näsan djupt men

sökte centrum

fladdrade över söderhimlen dock

lite skadskjuten - eller helt

och ändå så sårbart vidöppet - det är mod!

hon hade läst om laddning i poesi;

den man kan ta på

sen blev hon hårdmjukt indragen till den där halsen och hud

manshormoner är helande

och jag älskar vetenskap!

det är så tryggt med sånt man kan mäta

oändligheten är vidrigt ändlös!

och sen på tunnelbanan mellan skarpnäck och bagarmossen möttes tonårsblyga händer och munhud

mellan ögonblickars djup

föll hon

- upp