Ställ inga krav
ni får klara er själva
Det här blir min grav
jag kastar mig i älva
Ni vill jag ska göra
både stort och båd´ smått
Men jag vill inte höra
igen ”det är brått”
Jag vill inte höra
om allt jag ska göra
Jag vill inte höra
att det aldrig är bra

Ska det aldrig nångång få bli lite fre´
ska man aldrig nångång få kliva breve´
kliva breve och tat´ lite lugnt
sätta sig ner när allt känns så tungt
Är det alls ingen här
som kan begripa
att när det känns som det gör
vill man helst bara lipa
Jag vill gå i min takt
min kropp säger stopp
Jag orkar inte längre
springa livets lopp
Jag ramlar och ramlar
fast nu ligger jag kvar
Av orken jag hade
finns ingenting kvar
Nu ligger jag här tills jag blir täckt av mossa
i stillhet och lugn vill jag framledes frossa