Jag som alltid trodde
du var den starkaste björnen
urskogens konung med kronan på svaj
och rävens list bakom ditt högra öra

Du har krigat dig från tretton fram till nu
lärt mig hantera både pil och pistol
för man är sig själv närmast
och ingen kommer att hjälpa dig
det är den hårda vägen
vi alla halkar in på till slut

Din kind kändes varm och trött
nu samlas vi omkring dig
med ögon stora nog för tårar
när du skojar om hur hård sängen är
prinsen på ärten på SÄS
en Mannerheimsstjärna
ska du ha, du modiga i din kamp

jag viskar mitt mantra i smyg