Jag försöker stiga mot kosmos skyar,
skyggar inte längre det brännande ljuset,
ljuvligt mot min hud som hårdnat.

En resa genom oändlig rymd
rymmer alla tankar som funnits,
att finna dem som en gång kedjade mig.
Långsamt tänker jag på hämnden,
hämningar som släpper.

Cirkeln som bröts när jag blev fri
sluts åter när jag hämnats mina år i fångenskap.

Jag var mäktig, ska så bli igen.