Folk pratar om att gå in i väggen.
Jag är redan \"där\"
Inte i väggen, utan mer på liksom
Mer som tapeten.
Ett oändligt långt mönster.
Det bara upprepar sig hela tiden.
Som mina dagar och år.
Inte nog med det så ligger dom jävlarna i skarv.
Precis som jag när jag kör över mig själv hela tiden.
Allt är så svårt att bli av med.
Det är det där jävla klistret.
Det vill liksom inte släppa taget.
Man får börja att skrapa och skrapa.
För att sedan märka att en annan jävla mönster tapet är under.
Om man däremot lyckas komma hela vägen till en tom vägg.
Ja då är det bara att börja spackla ihop livet igen.

Men börja för allt i världen inte titta på en ny mönster tapet bara;)