En så underbar smärta
Att mötas och ta farväl
Att leva men ändå dö
Inför varje förändring
Det svider så hemskt
I mitt kämpande hjärta

Efter en underbar tid i mörker
Kan jag vara under solen
En stund
Men jag är mörker
Kaos
Mer än ljus
Och harmoni

Jag är vilsen
Och rädd
Mer än hemma
Och trygg
Och ibland dör jag
Mer än jag lever
Och ibland älskar jag
Mer än jag hatar

Och jag brukar springa
Utan att se mig för
Eller gömma mig
Utan att titta
Och jag brukar älska
Så jag spricker
Jag brukar gråta
Och drömma

Och dö, mitt i livet
Eller leva, mitt i döden
Och det händer
Att jag kysser luften
När inga läppar finns till hands

Och jag är ganska ensam
Men på riktigt
Är jag väldigt ensam
Och jag ler
Trots att jag vill skrika
Och smärtan
Får mig att flämta till
Och jag brukar hålla
Ingen alls i handen

Goddag, mitt namn är Skjofn
Men jag kallas Kaos