Vi satt framför brasan en kväll pa pensionat Alpina i Lech am Arlberg.

Pinot Grigiodrukna och odödliga.

Da börjar vi prata livsfilosofi och jag spänner ögonen i H och säger; \"Vet du? livet handlar om det dagliga valet att göra saker en liten aning bättre eller
en liten aning sämre.\" Än sa länge förstar vi varandra och jag far ett sömnigt leende och en nick till svar. Förvanansvärt sporrad av denna halvhjärtade respons fortsätter jag; \"Vi är satta här pa jorden med en hjärna, ett hjärta, tva par händer och tva par fötter och i denna var begränsning är var största styrka. Livet är lite som att koka soppa pa spik, det finns galvaniserade spikar, tvatums, dyckertar, tusentals sorter men vad de alla har gemensamt är att de inte duger till att koka soppa pa. För äkta soppa behövs uppfinningsrikedom. Förmagan att dagligen använda det vi fatt pa ett bättre sätt än igar är hemligheten. Det är meningen med livet. Inte malet, utan vägen. Inte planen, utan utförandet. Inte hjärnan, utan hjärtat.\" Hs leende stelnar i en parodisk grimas. Som framgangsrik egenföretagare, och hängivet fan av det rätlinjiga är vad jag sagt plötsligt fullständigt oacceptabelt. \"Du har fel\" säger han och bryter kort samtalslinjen innan han sträcker pa sig med intränad nonchalans och erbjuder en lam ursäkt för att dra sig tillbaka för natten.

Själv sitter jag kvar framför brasan och ser min barndoms salamandrar jaga varandra i glöden. Ser härden, hjärtat, och ler för mig själv när jag tänker pa hur passande det är att liksom hjärtat är placerat mitt i kroppen och ocksa härden placerad mitt i detta hus där jag äntligen fött nagra av de efterlängtade svaren. \"Lite mera hjärta\" mumlar jag ner i vinglaset, \"det är meningen med livet\".