När ingen finns som orkar lyssna
- får man lyssna till sig själv.
Det är bara en tidsfråga innan man måste öppna munnen,
men det är svårt att höra sin egen röst ibland.
Man är ömtålig när man lyssnar.
Man är rädd.
Man växlar mellan roller.
Man är den som frågar efter svar
Man är den som tror sig veta.
Man för en dialog som saknar samtalets naturlagar,
där allt är känt,
men inget kan hållas för säkert.
Men mest är man hudlös i mörkret.
Blind och irriterad.
Man är en orm som ömsar skinn.
När man lyssnar till sig själv.