VANDRING I VINTERNATT

Jag går ensam i vinternatten
endast månen och stjärnorna
är mina följeslagare
Nogsamt följer de min
mödosamma vandring
från första parkett.

Hur många tysta bekännelser
ska de lyssna till denna natt?
Hur många ensamma vandrare
ska de ge akt på
innan mörkret har flytt
och stjärnorna mist sin glans?

Andaktsfullt lyssnar de till
människohjärtats bultande slag
känner själens innersta tanke.
Kunde de tala, skulle de säga:
- Han bliver ej trött, Han uppgives icke,
Han som för stjärnorna fram i räknade hopar.

Jag går ensam i vinternatten,
ropar stumt mina \"Varför\"
till stjärnorna högt ovanför
Plötsligt förnimmer jag
djupt i mitt inre:
- Han som för stjärnorna fram
och nämner dem alla vid namn,
Han känner också mitt namn.


JULOTTA

På väg till julottan ser jag
färska fotspår i nysnön:
Någon har gått före
Plötsligt är jag ej mer ensam
Tryggt följer jag de tydliga fotavtrycken
och finner att de leder ända fram
till Guds hus, där tusen levande ljus
skall minna mig om den första julenatten,
då du Guds son lät dig födas.
- Hjälp mig följa i dina spår,
då går jag ej mera vilse!