Sara Eriksson
doftade hårbalsam
och svek
och rotade i genom min papperskorg
som KGB

Jag var känslig som ett instrument

utan flygbilder och perspektiv
levde vi mitt i
mitt i barndomen
mitt i årstiderna

Sara Eriksson och jag gick till skolan mitt i vädren
vårdikena omslöt
med tussilago och godispapper och rostiga löv
regnade det så vadade vi i floderna
som flugfiskare

vi gick aldrig i hela livet på a-brunnar

Det var på gympapåsarnas tid.
När Sara Eriksson valde Johanna eller Jenny eller
Kristin
gjorde allt ont i magen

allt

svämmade över, någons arm omkring mig
salt och våt och varmt och skönt
mitt i ovädret

men bara Sara Eriksson
hade makten att trösta

Vem var hon?
Det finns ingen som svarar nu
Sara Eriksson och jag och
skogen vi gick genom
växte upp

På bussen från badhuset
vände Sara Eriksson upp sin vägg
av rygg
hårbalsam
för sista gången

Det var på tandställningarnas tid.
Hotbreven som skickades mellan bänkraderna
trängdes med så mycket mer

Sara Eriksson
fick till slut inte plats
i mig
längre