Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tankar kring ett möte med en vän och om livet som har så svårt att omfamna dem som vänt livet ryggen


livet, vill du anställa en tandlös?

igår möttes våra blickar som så många gånger förr
men du stannade och stannade upp mig
idag kom inget nervöst stängt leende
du öppnade munnen och visade världen din tandlöshet
du hade varit nära döden
legat på sjukhus i flera månader
ensam
nu var du på fötter igen
och ville trotts din ålder börja leva
grattis, mina tårar rann ned för mina kinder
kanske av lycka
eller bitterhet för att inte han din vän
vill greppa tag om livet
du ville försonas med din försummade familj
inte dem med dig
men du ville fortfarande börja leva
vart bor du, undrade jag
ingenstans, ingenstans, blev ditt svar
av skam tittade jag ned i asfalten
när alla andra vänt dig ryggen
borde jag kanske öppnat min famn
men ni vet det är så svårt
vad jobbar du med
ingenting, ingen vill ha mig
tandlös och jävlig
jag log
för att han vill greppa tag i livet
idag och kanske i morgon
sen kommer han antagligen fly
för han har förbrukat sina chanser
tandlös och jävlig

hur e det med pappa
han rycker på axlarna som svar
vi båda vet att han är på väg till
sina drömmars mål
sakta sakta
ska jag hälsa honom något
tittar ned i marken
med all min styrka håller jag kvar
ord som vill skrikas ut
med all min styrka säger jag
nej hälsa honom inte
han vet vart jag finns
mm, rycker den tandlöse på axlarna
adjö adjö

adjö adjö du tandlöse vän
jag hoppas att du såg in i mitt hjärta
bakom min yta finns jag här
för att hjälpa
för att ge
adjö adjö min pappas vän
jag hoppas att du såg in i mitt hjärta
mina ord som vill skrika
att jag älskar honom
att jag finns här
att mina armar är öppna
att han är förlåten




Fri vers av hajjag
Läst 169 gånger
Publicerad 2007-03-15 10:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

hajjag