Idag var världens underbaraste dag. För när jag var på väg hem så såg jag någonting som inte skulle sitta där i koridoren. Det var du! Åh, vad lycklig jag blev. Det gick som ett glädje rus genom hela min kropp. Hjärtat sände ut elektriska impulser, sådär att det kittlar till lite här och där i kroppen. Jag studerade dig noga. Redan när vi svängt runt hörnet hade jag sett att det var du. Din jack, dina skor, ditt mjuka och ruffsiga hår.. Jag vågade inte hoppas. Men för varje steg jag tog så blev jag säkrare och säkrare. Det var du!

Du måste förstå att jag jag blev förvånad när jag såg dig där. Nästa lika förvånad som när jag förstod att det var vi två. Bara du och jag. Ingenting kunde komma mellan oss. Vi hade byggt en stor mur runt oss, så att ingen skulle komma åt och krossa oss. Våran kärlek är stark nu. Men vad jag inte förstår och kanske aldrig kommer få veta.. Varför valde du mig?