Huvudgatan här är
som att förflyttas hundra år tillbaks i tiden.

Betandes längs väggrenarna är åsnor med tung packning,
eller i klungor, dragandes på vagnar med varor.

En klunga med getter och små killingar.
Näpet bräkande hörs lång väg.

En doft av grillad majs från stånden
blandas med doften från fuktig jord,
doften av djur och människor.

Asfalten är en smal strimma
Som lämnar plats för den brunröda jorden.

Dikena är soptippar för plastpåsar,
rester av majskolvar, flaskor och överblivna gods.

Bilar delar vägen med fritt strövande kor
Människor cyklar som om trafikregler aldrig funnits.
Överallt kaos av människor.

Små barn som leker i klungor,
åldringar som stapplar fram med stela ben och fårade ansikten,
män samlade kring bilarna , sittandes längs affärsingångarna,
kvinnor med barn på ryggen i tygstycken.

Stekande sol som bränner jorden ännu rödare.
Som skänker värme till de färgglada husväggarna
Och ett dovt skimmer över byn när den lämnar dagen
för att uppmana människorna till sina hus.