jag blöder älskade
ser du?
du skar av mina vingar
jag kan inte flyga
inte ens i piruetten
i vinden
jag snurrar och snurrar

förr blev jag
klarare och klarare
i huvudet
ju mer jag snurrade
nu blir jag bara förvirrad
och undrar var jag är

jag blöder älskade
ser du?

jag ska sträcka min fot

POINT

men den ska balansera
tegelstenen
du så listigt lade på den

mina fossie-fossingar
sannerligen tunga
idag

jag blöder älskade
ser du?
kan du empatisera
och bli glad
sekunden
du vet att
du förstår
precis hur jag känner?

för att då känner
du dig inte
ensam
i ditt lidande
du skändade också
någon annan
precis som
någon skändade dig

du är visst inte ensam
längre

är du?

vi blöder älskade
eller hur?
egoismen
har satts
på sin spets
hur illa kan man
göra någon annan
för att inte själv
se så illa ut?

du vet, älskade
du visste
när du höll om
min lena kropp
att du
var i
närvaron av
gudomlig
oskuld
så nära
du någonsin
kommer vara
något
oskyldigt

vilken sorg!
vilken tragedi!
att födas till
att förgöra
för att man själv
inte kan bli.

kanske

föll

jag

du kanske
knuffade mig

ner
i din skit

du kanske
lyckades
krossa

varje

liten

del

av hopp

jag hade av att vara
mig
i en värld
som säger något
helt annat

men vet du älskade
vet du.

det finns något jag
aldrig gjort
det finns något
jag aldrig kommer bli skyldig

för

jag kan inte välja
att inte bli bedragen
men jag kan välja
att aldrig bedra

och vet du älskling.

jag är fortfarande

divine decadence in a virgin package