förunderligt
hur orden faller i svart
och finner sin väg
till spektrums bottnar

märkligt
hur ordens makt
saknar resonans
från stummas klangbottnar

de som sjuder av återhållet liv
gapar med tomma munnar
som i en gölens syrefattiga dy
där syret aldrig räcker
till fler än de verbala

trots

att det finns fler färger
som i en annan värld
kunde stavas
respekt
men som aldrig ekade
i något som inte är större
än en själv