En vårdag, Nina Nyckelpiga skulle ut och gå.
Hon tog sin röda kappa med svarta prickar på.
Och vingarna av silke och stövlarna, ifall,
det skulle börja regna, så hon blev våt och kall.

Hon öppnade sin lövdörr, lät ljuset flöda in.
Så klev hon ner för trappan, och stängde dörren sin.

Hon började att vandra, men visste inte vart,
men hur som helst så kom hon fram till bäcken ganska snart.
Vid bäcken satt en groda och mumsade förnöjt
på något som precis såg ut som Näckens bästa flöjt.

Mycket riktigt, där kom Näcken, klädd efter hans namn,
och medan han skrek fula ord, smet sju barn ur hans famn.
Nina Nyckelpiga såg förstummad på allt nytt,
tills hon blev trampad på av barnen som från Näcken flytt.

Ja, Ninas promenad blev inte längre än så här.
Och jag råder dig, som nyckelpiga: Stanna där du är!