Var det när du andades nära mig och jag låg sömnlös?
Kanske när du bad om ursäkt för ditt kalla tillstånd?
Var det när du sakta smekte mig över håret och jag grät bittra tårar?
Kanske när jag sa att jag nog inte var redo?
Var det färjans djupa andetag och alkoholens dimma som fick mig att förstå?
Kanske din uppgivna blick när jag sa orden?

När gav jag upp det som var Du och Jag?