När jag sitter på månen och ser ner på jorden
Då ser jag DIG, och jag tittar
Vet du hur vacker du är när du står under ensam lykta?
Med ditt hår fuktigt av dimmans väta
och sorgens smärta klistrat i ditt ansikte
Jag klättrar ner i förväntan
Försöker komma närmre i dimman
Plötsligt är du borta, men jag är inte ensam
Förhoppningen finns kvar här hos mig
Och ännu dröjer doften kvar av dig
Du dröjer dig kvar i mitt sinne
du vackra vackra minne