Sandra är ledsen. Det märks. Till och med lillebror ser.
- varför är du ledsen?

Det beror på många saker. Allt hon kan säga är:
- många människor är dumma med mig.

Lillebror ser undrade på henne.
- Vem då?

Alla, känns det som.
- mina lärare på skolan.

Då kommer lillebror till undsättning.
- Sandra, jag ska komma på din skola och skälla på dina lärare. Då blir dom jätterädda!

Hon kan inte låta bli att le. Värmen sprider sig i hjärtat och hon fäller en tår av lycka.

- Sandra, varför gråter du? Lillebror tar hennes hand.

- Nu är jag glad igen. Du är så söt, käre lillebror.
Fem år och ändå så mycket mognare än många andra.

- Jag tycker om dig, Sandra.