Tänk dig. Du ligger i bäddsoffan, gjord av trä med en liten madrass på. Det är ingen lyxig säng där man sover i sjunde himmelen var natt precis, men det hör till i livet långt bortom civilisationen. Du har vaknat och insett detta faktum att du inte kommer att kunna somna om, vilket gör att du istället koncentrerar dig på vad som händer runt omkring dig. Pappa snarkar högljutt från sitt sovrum och även de andra verkar sova, bortsett från kanske någon som ligger lika tyst och vaken som du.
Himlen har börjat ta en ljusblå nyans mellan trädtopparna och du kan än så länge inte se några moln från platsen där du betraktar dagens nya och lisom alltid vackra uppväckelse. Inte för att du brukar vara uppe med tuppen… Men ändå… De tidiga mornarna som du vart med om har aldrig heller varit fula. Du gissar på ännu en dag med fint väder, trots att det är möjligt att den hettande solen tär på dig allt för mycket och dagen blir alltför lat från din sida.
“Äh, va fasen? Så illa kan det väl inte bli?” tänker du tyst för dig själv.
Du får med ens lust att gå ner till sjön för ett morgondopp, med minnet av vattnet som alltid strilar genom kroppen med dess mjuka drag när man dyker ner från stenen första gången. Då kroppen är torr när man står där vid stenen, man går nedför den så att båda fötterna är just en liten bit under vattenytan och tar till sist sats för att dyka ner i vattnet, där man får under några få sekunder en uppfylls av en total frihetskänsla.
I dina tankar så händer det något, det känns avlägset men du vaknar upp ur tankarna för att känna efter. Din mage kurrar, den känns tom, för det var ju ändå du som inte grillade korv med dom andra kvällen innan och somnade tidigt istället. Du tar dig initiativet att fixa frukosten själv, du som för det mesta vaknar tillräckligt sent för att de andra redan ska ha påbörjat sin frukost och i vissa fall även avslutat den.
För att komma upp ur sängen måste du först kliva över din kamrat som sover ytters i den hyfsat stora bäddsoffan. Med stor möda lyckas du göra detta utan att knuffa till denne alltför mycket. Du tar snabbt på dig kläderna från gårdagen, vilket består av ett par tunna sammetsbyxor och en t-shirt. Kvickt tar du dig genom ytterdörren eftersom du inte vill riskera att myggen ska tränga sig igenom öppningen. Sandalerna på och du går varsamt ner mot källaren. Framme står du nu framför dörren, tar tag i det kurviga handtaget som är gjort av någon del från ett träd, men hur eller varifrån den har kommit till vet du inte. Du drar i handtaget och försöker få upp dörren. Du måste få upp den eftersom på andra sidan av den finns alla mejeriprodukter och pålägg till frukostsmörgåsarna. Men dörren vill inte öppnas. Du försöker igen med hårdare tag den här gången. Inget resultat. Efter att ha försökt några gånger så ger du slutligen upp.
I skafferiet var det enda ätbara bröd väldigt torr. Men sen så ser du något annat också. Vaniljringar. Ringar, ungefär i samma storlek som munkar men med en vag smak av vanilj och inte alls lika söta. Du är inte särskilt förtjust i dem men klargör för dig själv att du inte har något annat val.
Du sitter vid bordet och ser dig omkring medan du äter vaniljringen i stilla tystnad. Tystnaden smeker dina öron, du rent ut av njuter av morgonens stumhet, nu innan de andra vaknat och livar upp stämningen. Bortsett från de ändlösa snarkningarna och svag fågelsång från skogen så är allt… Så väldigt, väldigt tyst…