Jag prövar att tänka, grubblar står i
lever ju egentligen i ljuv harmoni

Att tiden skall läka allas våra sår
Men faktiskt känns det som om det var i går

Med stor viljekraft och styrka i min själ
blundar jag för min ömma akilleshäl

Jag övervinner det allra svåraste hinder
Inget ord som mig någonsin binder

I mörker jag vandrar, kan inget se
Kanske en dag att jag åter kan le

Att sörja, älska och vila ett tag,
för att åter till livet väckas en dag

©Susanne Strömstedt