Jag vill delge mina teorier, få lufta mina filosofier, för i alla kategorier är du en saga utan allegorier. Trots alla tragedier, trots crack och horerier och fula scenerier i våra tavelfyllda gallerier är vi bara två motpolsbatterier med olika energier och förhållandefobier som älskar med olika strategier.


För när en Prinsessa niger för en Tiger och inviger en ödesdiger relation färgad av intriger kan man vara säker på att det uppstår ren passion utan rim och ranson och det blir en frontalkrockskollision som kunde sändas som en billig version av såpatelevision där en skorpion utan takt och ton talar ut om sin egen negation i en envägsdiskussion där han brist på information, hyfs och fason bidrar till en relationsregression baserad på frustration.



För när Prinsessan träffade Tigern var hon helt perfekt, ett självutnämnt sexobjekt med ett blonderat intellekt medans Tigern var mer ett defekt renoveringsobjekt som sökte självrespekt genom rökeffekt och annat suspekt. Som ni förstår är detta ingen vanlig saga gjord för att försköna och behaga det här är en originalupplaga som skrivs för andra sinnessvaga som är kärlekens tillfångatagna.



De försökte leva på lusten, seglade som pirater längst kärlekskusten ut mot havs med vindpusten och sög musten ur den översvallande sexlusten.
Men allt förblev inte fantastiskt, det ändrades drastiskt när de sarkastiskt entusiastiskt försökte tänja något så oelastiskt. Båda var de otroligt envisa, de försökte hela tiden överbevisa och tillrättavisa varandra utan att vara rättvisa mot den andra.



För se en Prinsessa är inte alltid änglalik och magnifik hon kan vara elak som en tik, få panik, bli hård som mosaik, ja, vass som en spik och resonera genom skrik i avsaknad av andningsteknik och retorik. Och när en Tiger blir galen ska man genast fly lokalen, ringa socialen, strunta i tilltalen och ordvalen under inga omständigheter invänta finalen av skandalen för då lämnar ingen levande salen.



Inget kunde de göra rätt, allt gick snett, de bråkade hett och ett och annat bett kan ha skett samt intaget av en och annan nervtablett och när båda insett att de saknade bestämmanderätt och drev varandra till vanvett, lämnade de sitt förhållande outrett.



Men kärlek är starkare än stål och den tål kryphål och tigervrål, flygande föremål och skrål. Så de glömde gnatet och tjatet och det elaka pratet, forcerade resultatet för att få rätta relationsklimatet.


Men inte levde de lyckliga i alla sina dar, dit hade de en lång bit kvar.
Hur mycket de än älskade varandra kunde de inte sluta klandra den andra.
Trots att båda var sagolika så var de för olika för att sluta svika.
En Prinsessa är alltid blond, det vet väl alla.
Och en Tiger ska alltid försöka att skalla alla.



Tjofidelittan tut och tjut så var den royalistiska sagan slut!