I SLUTET AV OKTOBER

Illgula lyser lärkträden ur den svarta jorden
och jag blir glad till mods
när jag ser dem sticka upp här och där
i oktoberdimman.

Min blick studsar till vid de kraftiga färgklickarna
och löper vidare ner
mot den blanka älven
som lugnt ångar fram under dimman.

Rönnens svarta grenar spretar mot himlen
med några enstaka röda blad
och jag andas lukten av våt jord
som sveper emot mig på promenaden.

Ölandstokens solgula blommor
lyser fortfarande i rabatten
Den token har glömt att det snart är
november - Allhelgonatid -
med gravars smyckande av ljus och ljung.

Mina fötter trampar skogsstigen
på löv som hunnit skrumpna och vissna
Blad som nyss var friska och gröna
bildar oktobers prasslande matta.

En kär röst västerifrån gör sig påmind
- Minns du sommarens varma dar
med bad i bäck och älv
med blommor i diken och på äng
med sång och skratt och en munter refräng?

Nu är allt förbi och andas höst
björnen går in i idet
älgen har fallit för jägarens skott
bären har plockats och gjorts till mos
och vi söker i minnets album
efter bilderna som får oss att le.


DET SPÄNNANDE LIVET

Det spännande livet väntar på dig
- där strax bortom hörnet!
Våga hoppas än en gång -
våga ta det trevande steget!
Men minns att bland rosorna
finns törnet, så akta din lilla fot!
Kläd den väl med ödmjukhetens mjuka sock
och fördragsamhetens tjockare sula!
Rensa bort all snarstuckenhets giftiga gadd!
Visa öppet din glädje,
och dölj ej hellre din sorg,
när du går där över
fåfänglighetens torg!

Det spännande livet väntar på dig
- där strax bakom knuten!
Grip om allmaktshanden tag,
låt honom bestämma ruten!
Glöm allt gammalt groll -
du är förlåten!
glöm tristessen, glöm gråten!
Hos dig ligger knuten!
Öppna din själ för kärlekens sol,
som tänker om nästan väl:
Det är lätt att missförstå
och mänskligt att falla -
men lär oss, o Gud,
att kunna förstå och förlåta alla!

Det spännande livet - lev det idag!
Tro att Gud är den han sagt sig vara
- då kan du ej med förlåtelsen spara!
Grip om det lilla tillfället tag!
Säg: - Det var jag, säkert jag,
som bar mig så dumt åt,
så förlåt, FÖRLÅT!
Omgjorda dig själv
med kärlekens pansar,
strö blomster, bind kransar!
Sätt dem i den älskades hår,
och ny glädje ska födas i dina spår!




TACKSÄGELSEDAGEN

Stolta bär vi fram ur vinterns förråd
naturens gåvor, som vi förvandlat
till sylt och marmelad
Vi minns de hektiska dagarna
när allt skulle iordningställas
en kort tid att bereda
för den långa vintern
Hösten: mognadens tid, skördetid
Allt väntar på att bli plockat
omhändertaget
innan frostens fingrar griper tag
och förlamar livet.

Gåvorna ligger vid altarringen
Huvud och hjärta i bön:
Låt det bli till välsignelse
låt min broder och syster
i främmande land
få stilla sin hunger
en endaste dag!
Låt dem sjunga och vara glad
precis som jag
denna Tacksägelsedag!




TELEFONEN eller
Nyss kittlade din röst mitt öra

Hårda och mjuka vokaler
blandade i en salig röra
berättade allt jag ville höra
om läget hemmavid

Tonande och tonlösa konsonanter
sprang fram genom luften
och landade i samma stund
i mitt lyssnande öra
Korta ord, långa ord,
men absolut inga krångliga ord
lade sig mjukt tillrätta
så att jag klart förstod.

Den kärva jämtländska rösten
flög fram genom rymden
sjuhundratrettiotvå kilometer
på mindre än en sekund.