Som att falla in i ett buskage av rosor
varje gång jag talar med dig
varje gång vi tar ett steg närmare

Det river i mig
och jag är rädd för att det aldrig kommer att sluta

Ett ord,
om bara ett ord hade fått segla hela vägen in i hamnen

Men du har dina rosor
på många sätt och vis
Och alla dessa rosor har sina törnar
och varje törn är numera
befläckad av mitt blod, min smärta

Är inte övertygad

Kan du inte bara ge mig ett ord som är på riktigt?