Egentligen vet jag ju
att du inte är kvar,
att doften i rummet
bara är en svag förnimmelse
av det som varit,
och att orden som dansade
över vita papper
bara var bläck, smetad
med darriga händer


Egentligen vet jag ju
att ingenting finns kvar
inspirationen, texterna
har blivit till aska
efter din glöd
efter din passion
efter din otröttliga längtan
liksom hjärtat du lämnade
vid muren den gången


Egentligen vet jag ju
att skriken om nätterna
bara är en reaktion
på att du inte längre
är här hos mig,
att orden som var våra
försvann med dig,
att musiken vi dansade till
dog i din frånvaro


Egentligen vet jag ju
att det här inte är slutet
men jag vet också
att mina ord aldrig kommer
att vara så vackra
som när du var här