Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vem lurar vi eller vem blir den som saknar stol när hela havet inte stormar längre

Varför dödar vi oss
Varför är några värda mer än andra
Varför blir du ledsen när jag bara ville dö
Varför är jag så jävla rädd
Varför dödar vi oss hela tiden

Om jag kunde ändra på allt
Om jag kunde leva i en film hade den varit Surreal but nice
Om dom andra slutade slåss
Om vi fick en anledning
Om saker och döda ting förblev lika döda och inte värda att dö för
Om du stannade
Om du inte går

Hur ska det sluta
Hur kan en så plundrad värld överleva
Hur kan en människa vara så grym
Hur kommer det sig att vi gav gud liv
Hur kan vi göra oss till monster
Hur gick texten till ”imagine”, jag glömde visst
Hur vill du leva
Hur ska jag förklara så ni kan förstå mig

Det skulle varit du
Det skulle inte vara såhär om vi reste oss
Det är så enkelt
Det är något sjukt som alla vet men ingen tycks bry sig om
Det var en känsla som dog och det var inte Jesus
Det borde vara hon som log och inte han
Det är ingen ursäkt att bara lyda order

Är vi så själviska att vi inte känner längre
Är det därför vi uppfann låset
Är fattigdom en livsstil
Är vi redo att försvara ett sjukt system
Är inte tiden inne ännu
Är det sanningen som sägs eller någonting annat
Är Sverige ett solidariskt land

Har elden blivit en induktionsspis
Har mobiltelefonerna haft ihjäl all fysisk kontakt
Har pengarna blivit den gud vi idag dyrkar
Har helgfyllorna blivit det enda sättet vi öppnar oss på
Har åren blodats ner av helt meningslösa krig
Har George Bush verkligen tänkt efter
Har det förflutna inte lärt oss ett skit

Jag har tänkt tanken
Jag har sovit för länge, blundat i många år
Jag skulle ju ha blivit något ni kunde tycka om
Jag saknar det som var och önskar att det var nu
Jag är rädd, så rädd att inte lämna något efter mig värt att minnas
Jag säger fel, säger rätt vid fel tillfälle och hatar mig
Jag gör det alla gör och det ingen gör
Jag har inte all tid i världen bara en stund

Du är livet men bara när du ler
Du är sorgen och klumpen i halsen, mitt felsteg
Du är hon som lyste upp krogen
Du slet mig i stycken och sydde ihop mig igen
Du förstår men vill inte höra mer
Du är den jag litar på imorgon också
Du sa aldrig att timglasets sand bara kunde rinna åt ett håll

Viska, tala dämpat, säg det lagom högt, ropa, skrik dig hes
Vi är våra fördomars slavar och gisslan
Vi är så mycket starkare än så
Lev för den stund som om ett ögonblick är ett minne
Gör det enkelt i den värld som snärjer dig
Dessa ord är ingenting
Om jag kunde skulle tiden få stå still
För vi är alla bara ett sms och en väldigt vanlig dag
”Allt vi inte ger är förlorat” – Ett indianordspråk
Jag tror det kan vara så




Övriga genrer av Erik Wiberg
Läst 246 gånger
Publicerad 2007-04-05 02:53



Bookmark and Share


  Mangal
Väl valda ord. Eller snarare ett innerligt utbrott. Du tar tag, och gör det bra. Gillar skarpt hur du manar till eftertanke och ger många chanser till insjunkande. Tänk om vi kunde tänka sju generationer framåt igen...
2007-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Erik Wiberg
Erik Wiberg