Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
tack Sidhe för hjälp med att se kärnan i texten


Jag duger inte

 

Är en blåskrift
nedtecknat i mitt DNA

Ett slags obehag,
en brunlila skugga
över bröstet

Med sorg ser jag
att det inte stannat
hos mig

utan går vidare

Ändå ville jag
något annat


Fri vers av Rachel Roth
Läst 297 gånger
Publicerad 2007-04-05 10:52



Bookmark and Share

    Bim
....känner igen tankemönstret,-sänder dig min finaste tanke;tröst,-det får bli Tingeling som flyger iväg till dig ...hälsn.Bim
2007-04-05

    Bodil Sandberg
En mycket gripande text...man kan ana både sorg och ilska här...(tro fasiken det)vi är ju alla lika mycket värda...inför Gud och inför poesin och inför Livet...vi duger så bra...det är bara andra som säger att vi inte duger och sen börjar vi tvivla...låt oss aldrig tvivla!!!!!!
2007-04-05

  thyra
Vi är nog många som känner igen oss i din text och kämpar på. Vi vet att vi duger men i samspelet lyser undergivenheten, fast om saken har stor vikt då fixar vi det, oftast. Din text fick mig att vilja orda. Tack!
2007-04-05

  Rachel Roth
jag villa tacka min skrivarvän Sidhe för hennes förmåga att läsa och se potentialen i en text. Har valt att följa hennes råd
2007-04-05

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Om innehållet: Du fångar det som många bär - brännmärkta osäkerheten om att aldrig räcka eller vara värd. Alltid lika obehagligt att stöta på hos andra, där man ser klart att det inte alls stämmer.

Formen: Påminner om en teatermonolog, jag kan se skådespelaren framför mig. Desperation, allt högtravande läggs åt sidan, nu återstår bara nakna fakta. Ändå finns vackerheter: \"en blåskrift nedtecknat i mitt DNA\", \"en brunlila skugga över bröstet\". Slutet - de tre sista verserna - är bra skrivna, på ett sätt som de bara kan bli av total ärlighet, stillsamhet i orden, det konstlade lagt åt sidan.

Ska jag peta, så är min åsikt att den första versens tre sista rader är viktiga men strikt taget inte behövs: att det är nedtecknat i DNA:t, och att det bärs vidare, säger redan allt. Det skulle bli bättre flyt med \"Är en blåskrift / nedtecknat i mitt DNA / Ett slags obehag\". Kanske behövs inte heller \"som ligger som\"? \"Ett slags obehag / En brunlila skugga / över bröstet\". Då skulle dikten i mina ögon vara fulländad. Bra är den redan, med råge.
2007-04-05

    *Zenobia*
Så länge du kan tala, skriva, skratta , gråta, älska andra.....men även det som är du...

Då duger du gott.....till Påsk-Gott också....*S*
2007-04-05
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth