Det finns en man med det största hjärta jag vet
i det ryms alla i all evighet


Han ropar här finns jag
men rösten är mild och svag
han menar aldrig se på mig
när han ropar
utan att han ser dig

sträcker ut sina händer
och kärleksfullt vänder
sitt ansikte fårat av livets lek
när han ropar
kom låt mig trösta allas svek

Kramas som en riktig vän
en kram som varar länge än
med armar som en riktig björn
när han ropar
spontant vad du är skön

Lyssnar alltid i outtröttlighet
som sagt alla ryms i evighet.